Mord på löpande band

Den 200 kilo tunge Bandidosmedlemmen ”Big Pauls” kropp gick knappt in i bakluckan på bilen.

Han och sju andra blev mördade av sina gamla vänner.

Massakern på åtta bikers från Toronto innebar slutet för det Bandidos i Kanada.

Av Jesper Hjorth / Ekstra Bladet

T idigt på morgonen upptäcken en pensionär den överviktige mannens kropp.

Efter ett mannen dödats med ett skott i huvudet hade den 200 kilo tunga kroppen respektlöst pressats ner i bakluckan på en liten bil.

I stadsjeepar och lastbilar i närheten fanns sju andra döda män. Även de hade blivit skjutna i huvudet.

Den här aprilmorgonen 2006 skakades delstaten Ontario och hela Kanada av massmordet som beskrevs som ”mord på löpande band”.

Polisen har spärrat av fyndplatsen nära den lilla staden Shedden. Foto: AP

För polisen var fallet lätt att reda ut. De kände till offren sedan tidigare, flera av dem hade skuggats av poliser så sent som kvällen innan de dog.

Alla inblandade var Bandidos

De åtta avrättade var medlemmar eller aspirerande medlemmar, så kallade hangarounds, till Bandidos avdelning i Toronto – ”No Surrender Crew”.

Flera av gärningsmännen hörde till samma gäng, medan andra var med i en Bandidosavdelning i Winnipeg längre västerut i Kanada.

Offer och bödlar hade, kort sagt en nära relation. De hade smeknamn som ”Weiner”, ”Boxer”, ”Bam Bam”, ”Chopper’ och ”Crash”. Några av dem hade varit nära vänner tills de dödliga minuterna då den djävulska dödsfällan slog igen.

Redan nästa dag kunde polisen gripa huvudmannen bakom massakern: Wayne ”Weiner” Kellestine, tidigare president för Bandidos i Toronto.

Offer och bödlar festar tillsammans ett par månader före massakern. Från vänster Luis ”Chopper” Raposo och John ”Boxer” Muscedere, som båda båda blev dödade. Därefter två av mördarna: Huvudmannen Wayne ”Weiner” Kellestine och Michael Sandham. Polisbild.

Enligt uppgifter som framkom under den efterföljande rättegången, och genom en omfattande research av Toronto Star-reportern Peter Edwards, hade Kellestine utarbetat en vansinnig plan för att återta sin kontroll över Bandidos i Toronto.

Det skulle ske genom att eliminera verkliga och inbillade motståndare bland Bandidos-bröderna.

Skulden för morden skulle läggas på ärkerivalerna Hells Angels, som då var totalt dominerande i den kanadensiska bikervärlden.

Kellestine siktade även på att komma in på den lukrativa marknaden för drogen metamfetamin, en handel som Hells Angels satt tungt på.

Medelålders hemmasöner

Utsikterna för att begå det perfekta brottet var dock inte lysande.

Torontos Bandidos samlade nästan utan undantag dåligt begåvade och socialt utstötta. Några av de bastanta medelålders männen bodde fortfarande hemma hos sina föräldrar, medan andra knappt ägde en Harley Davidson.

Avdelningen hade inga medel för att förvärva ett klubbhus och höll därför sina möten i källaren under en grekisk restaurang.

– De här killarna var utstötta från alla andra gäng. Det var klassens dumskallar.

Så beskrevs persongalleriet av den kanadensiska författaren och bikerexperten Yves Lavigne.

Lurade dem till gården

Fredagen den 7 april 2006 satte Kellestine sin mordplan i verket.

Sent på kvällen fick medlemmarna order om att komma till hans gård utanför Toronto.

Åtta män dök upp, flera av dem löst anknutna hangarounds som förmodligen blev dödade mer eller mindre av en slump.

Gruppen gick in i gårdens lada, där mötet skulle äga rum. Ingen anade tydligen oråd.

Uppe under takbjälkarna satt Michael Sandham med ett militärgevär, medan andra höll vakt utanför.

De sköts i sina bilar

En av männen som stod på Kellestines dödslista, Luis ”Chopper” Raposo, 41, råkade titta upp och fick syn på den beväpnade Sandham. Raposo drog fram ett avsågat hagelgevär och sköt mot Sandham.

Bödeln bar dock skottsäker väst och haglen studsade av honom. Sandham sköt tillbaka mot Raposo, som dödades på fläcken.

Två andra av de dödsdömda, George ”Crash” Kriarakis, 28, och den över 200 kilo tunge ”Big Paul” Sinopoli, 30, försökte fly ut ur ladugården. Kellestine sköt ner dem, männen föll till marken med levde fortfarande.

De närmaste timmarna blev en mardröm för de dödsdömda. Några av dem bad för sina liv medan Kellestine skrek och drack öl.

Efter midnatt fördes de sju männen ut ur ladan och tvingades in i sina egna bilar där de avrättades med skott från nära håll.

Judisk biker dödades sist av alla

Kellestine som hade starka nazistsympatier, dansade mellan morden runt och sjöng ”Deutschland über Alles”.

Ett av offren, Jamie ’Goldberg’ Flanz, var av judisk härkomst, vilket är mycket ovanligt i kanadensiska bikerkretsar där nazistiska attityder är utbredda. Han blev skjuten sist av alla, först efter att solen gått upp. Han skulle lida mest.

Efter morden var planen att transportera alla offer i deras bilar till en plats i närheten av Hells Angels högkvarter, för att misstankarna skulle falla på konkurrenterna.

Planen måste överges av flera skäl. Bland annat lyckades de inte stänga bakluckan på bilen där Big Pauls enorma kropp låg.

Gänget kollapsade

De skydliga blev snabbt gripna och blodbadet resulterade i att Bandidos i Kanada kollapsade. I dag, elva år senare, har organisationen enligt sin egen hemsida inga avdelningar i landet.

Sex gängmedlemmar fick 2009 livstidsstraff för massakern på åtta av sina kamrater. De kan släppas mot borgen 2034. Då är Kellestine 85 år gammal, om han fortfarande lever.