Då Hells Angels i Kanada bestämde sig för att bli affärsmän, blev det nödvändigt att utplåna en hela avdelning.
Av Jesper Hjorth / Ekstra Bladet
Liken började dyka upp ur vattnet tio veckor efter morden. Vintern är iskall i den kanadensiska provinsen Quebec, men nu hade värmen kommit. Temperaturen steg i St. Lawrence-floden.
Ett foto från 1985 visar hur nyfikna samlades när en död biker dras i land.
Alla de fem döda männen hade skjutits, packats ner i sovsäckar med viktskivor och stenar för att sedan dumpas i floden nära Montreal.
Massakern fick sitt namn efter den närbelägna staden Lennox. Här låg det fortliknande klubbhuset, där de dömda dissidenterna avrättades.
Ligister blev affärsmän
Många trodde att massmordet skulle innebära slutet för Hells Angels i Quebec. Men det blev i stället början på en stark ställning för gänget, en position som de har än i dag.
– Hells Angels rensade upp för att bli en riktigt kriminell organisation. Innan dess var de mera oorganiserade och stökiga, som ett gatugäng, säger den pensionerade kriminalreportern André Cédilot till Montreal Gazette.
Den första Hells Angels-avdelningen etablerades i Kanada 1977, i Montreal. Därefter expanderade gänget snabbt i landet.
Under det sena 1970-talet drog en effektiviseringsvåg fram genom Hells Angels i hela världen. Nu skulle det göras stora pengar. Den gamla oborstade biker-imagen måste bort.
Lavalgänget vägrade anpassa sig
Men i stadsdelen Laval i Montreal vägrade en av avdelningarna att följa strömmen. Northside-avdelningen hade en strippklubb som täckmantel. Här sålde gänget droger, men det mesta hamnade i medlemmarnas egna näsor. De stal från sina ”bröder” och kom i stor skuld till maffian.
– De här killarna ville inte rätta in sig i ledet. De var bikers av den gamla stammen, de festade hela tiden och var alltid höga på kokain. Det var mot Hells Angels nya filosofi, nu ville de andra vara affärsmän, säger André Cédilot.
I mars 1985 tog tålamodet slut. Medlemmarna i den störande Laval-avdelningen kallades till stormöte i Lennoxville, i en grannavdelnings högkvarter.
Mötte Jesus i ”kyrkan”
Den 24 mars 1985 kom fem av dem dit, med presidenten Laurent Viau i täten. På platsen fanns 41 Hells Angels från andra delar av Kanada.
Denna typ av sammankomster hos motorcykelklubbar kallas ”church” – ”kyrka”.
”Det var dags för gänget från Laval att möta Jesus i kyrkan” – så löd den hårdkokta sammanfattningen av händelserna många år senare i tidningen New York Daily News.
Inne i bikerfästningen blev president Viau avrättad med ett skott i huvudet. Här dog också Guy-Louis (”Chop”) Adam, Jean-Guy (”Brutus”) Geoffrion och Michel (”Willie”) Mayrand. Den femte mannen, Jean-Pierre Mathieu, lyckades ta sig ut men sköts ner utanför byggnaden. Han genomborrades av kulor från tre olika vapen.
En sjätte man på dödslistan, Claude (”Coco”) Roy, kom aldrig till ”kyrkan”. Men han klarade sig inte undan sitt öde, några dagar senare blev han misshandlad till döds i ett hotellrum.
Männens hem plundrades
Efter morden i Lennoxville följde den makabra begravningen i St. Lawrence-floden. Sovsäckarna, nedtyngda med järn och sten, var tänkta att dölja spåren för evigt, men det gick annorlunda.
De döda männens privata bostäder blev senare plundrade på alla värdeföremål.
Den upproriska avdelningens överlevande medlemmar försvann i många riktningar. Några blev kvar i Hells Angels, bland annat en bror till en av de dödade. Andra hamnade i grupperingen Rock Machine, som tio år senare hamnade i ett blodigt krig med Hells Angels.
Som huvudman bakom morden dömdes 34-årige Luc Michaud, själv en tidigare medlem av Laval-avdelningen.
Han och fyra andra fick livstids fängelse. I dag är alla fria, eftersom livstid i Kanada innebär 25 års fängelse.
När de fem männen släpptes var de över 50 år gamla. Ovanligt nog hade alla då antingen blivit uteslutna ur Hells Angels eller lämnat gänget frivilligt.